rebeccalowisa!

En, det finns en.

29 oktober 2013 - Ett år sedan sist, ett år sedan jag senast såg dig i verkligheten. Då var det ungefär två år sedan, två år sedan vi hade avslutat allt vi hade och det gjorde fortfarande ont att se dig, säga hej och veta att du gått vidare med ditt liv. Då gjorde det så ont att tänka på dig, för då var du han med stort h, han som hade mitt hjärta, han jag delade allt med, han jag planerade en framtid tillsammans med. Helt enkelt han som var min drömprins. Sedan gick både hjärtat och kroppen i tusen bitar, och det var först då, för någon dag sedan, jag insåg att jag fortfarande inte är hel, en del saknas.

 

För någon dag sedan, så gick du där och såg sådär perfekt ut som du alltid gör i mina ögon. Hade själv bråttom så nästan sprang men hann ändå se i ögonvrån att du kollade, på ett sätt jag älskar. Det var då, första gången på tre år jag såg dig utan att känna det där sönderslitna hjärtat, jag kände mig glad och stolt. Stolt över att gått vidare och ha ett liv, ett liv du inte längre existerar i.

 

Sedan, tretton minuter senare få jag reda på att du sitter i rummet jämte. Fick panik, hjärtat bultade, och jag insåg hur mycket jag saknar dig. Din hjälpsamhet, din godhet, ditt förtroende, dina kramar, dina alltid perfekta ord. Fram för allt insåg jag att jag saknar att jag höra de där tre magiska orden.

 För med dig var allt så verkligt.

 

På tretton minuter ändrades allt om dig, och om mig själv. Fast jag egentligen inte vill erkänna det, så saknar jag dig. Mer än vad jag någonsin hade kunnat tro. En del att mitt hjärta kommer alltid att tillhöra dig.

22 januari 2014 13:37 | Texter |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer