rebeccalowisa!

Det året var liksom vårat på någon sätt.

Få en kyss på nyår vid tolslaget, av någon som jag precis har träffat. Vilket är konstigt då vi har så många gemensamma vänner. Det hela sluta med att jag spendera hela natten tillsammans med honom. Inte visste jag att det var början på någon så stort. Spenderade varje dag tillsammans med honom, varenda lediga sekund vi kunde så var vi tillsammans. Bodde i en liten etta bara några minuters gångväg från honom. Så det blev alltså naturligt att vi alltid var hos mig och helt plötsligt så bodde han där hemma hos mig. Och jag var lyckligare är någonsin, och så fruktansvärt kär.

Det året spendera jag tillsammans med honom. Det är bara han som finns i mina tankar. Så det brukar vara när man är ny kär. Men med honom var det en annan känsla, att det är han jag vill leva mitt liv tillsammans med, han som jag kan offra ganska mycket för. Det året var liksom vårat på någon sätt. Månaderna gå och vi bestämmer oss för att flytta till en gemensam lägenhet, för detta är trots allt min lägenhet där han har flyttat in. Vi vill har något gemensamt, något större, något som är vårat.

Vi hittar en lägenhet och flyttlasset går och det gör även ett par månader. Kanske är det först då jag inser att jag kan inte känner honom så väl som jag trodde att jag gjorde? Förstår att nu är han verkligen sig själv efter ett bra tag tillsammans. Börjar undrar om allt hände lite för snabbt, vilket jag innan har sagt att jag är glad över att allt har gått så snabbt mellan oss. För vi har varit så lyckliga. Eller i alla fall jag. Det gör ont att inse nu att jag kanske inte egentligen känner honom så som jag borde känna honom efter denna tiden. Att vi inte alls kanske vill samma saker som vi har velat innan. Undrar mest hur en person kan förändras så mycket? Och denna gången till negativa, för nu börjar jag tveka på vår framtid tillsammans. 

 

(En text som inte handlar om mig)

29 juli 2014 23:18 | Texter |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer