rebeccalowisa!

Saknad.

När jag åker på vägarna och ner mot Malmö kommer minnerna upp från en av de hemskaste med även lyckligaste tiden i mitt liv upp. Jag minns de där vinkraftverken från den där gråa tiden då mycket bestod att åka och hälsa på Hampus i Lund på sjukhuset. Jag var endast fem år när han föddes men ändå minns jag just de där vinkraftverken och när vi åkte fram och tillbaka. Trots mina enbart fem år minns jag så otroligt mycket, hur lycklig jag var över att få bli moster och få hålla i en sådan liten bebis. Jag minns hur mycket han älskade B1 och B2. Framför allt minns jag en sommardag vid deras hus, att han och jag låg och lekte ute på gräsmattan med hans lilla spegel, ett minne som jag för alltid kommer att bära mig. 

Man minns även där tråkiga sakerna och de dåliga dagarna. Man minns sjukhuslukten, när man hälsade på han på sjukhuset och alla slangar han hade inkopplade. Han hann inte bli ett år och det kan fortfarande göra ont i mig. Men under den tiden han levde fick du så otroligt mycket kärlek och bringade så mycket lycka till hans familj. Och det är trots allt de lyckliga minnen som har satt djupare spår i mitt hjärta.

I år är det sex år sedan han försvann och jag tycker livet är så otroligt orättvist. För jag kan inte förstå varför man tar en människa som fortfarande är en bebis från jorden. En människa som inte har fått uppleva något och inte få leva över huvud taget. Det gör otroligt ont att tänka så men då och då kommer de tankarna fram. Varför det blev att just han, min älskade lilla pojke, försvann ifrån oss.

Du kommer alltid vara saknad, min älskade Hampus.

10 mars 2015 18:41 | Texter |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer