rebeccalowisa!

Kategori: Texter

Prestationsångest

Man ska ha ett stadigt jobb eller plugga på universitetet och bli något som i andras ögon ser bra ut. Man ska hålla konatkten med sina barndomskompisar, vännerna från högstadiet och gymnasiet. Man ska ha en pojkvän som man inte heller få umgås för mycket med för då kallas man för toffel. Man ska även ha en bra relation med sin familj och sina släktningar. Samtidigt ska man träna och vara hälsosam och alltid vara pigg. Det är väl inte konstigt att man ha prestationsångest?

Jag har inget stadigt jobb men jag har två helt olika jobb som jag trivs jätte bra på och jag har världens bästa arbetskamrater. Sedan studenten för snart tre år sedan har jag fått frågan om jag inte ska börja plugga snart. Har hela tiden fått svara att jo det ska jag väl, men vet inte vad ännu och känt att det varit ett dåligt svar. Idag är jag glad med att jag inte har börjat plugga, men om en månad sitter jag i skolbänken och ska plugga något som jag verkligen kan se mig själv jobba med. Varför ska man rusa in i studier bara för att alla andra säger så?

På ena jobbet har jag sådan prestationsångest så att jag stressar alldeles för mycket vilket gör att när jag kommer hem har ont i både huvud och mage. Allt för att jag känner sådan press och vill alltid göra det bästa ifrån mig. Men bara för det ska jag inte behöva stressa ihjäl mig så pass mycket. På jobben känner jag mig dålig om jag inte tacka ja till att jobba, men man måste tänka på sin hälsa och lära sig att det gå inte att köra i 110% hela tiden.

Det är ofta de senaste månaderna då jag inte har orkat träffat vänner för jag har varit helt slutkörd i både kropp och hjärna. Festat har jag absolut inte orkat göra. Men detta i sig har lett till att jag känner mig som en dålig vän som inte orkar träffas och jag känner mig tråkig. Detta har även resluterat i att jag har umgåtts mycket med min pojkvän då jag inprincip bor hos honom och då blir det lätt en kväll tillsammans med honom när han hemma, vilket leder till att man känner att vissa kanske tycker man har blivit tråkig när man har pojkvän.

Denna jävla prestationsångest.

17 januari, 2015 11:00 | Texter

Om att älska

Tänk så mycket kärlek som går förlorad. Alla kyssar som aldrig kommer och alla gånger man lägger sig så ensam istället för att lägga sig ihop. Tänk så mycket kärlek vi har inom oss och tänk hur lite av den vissa delar med sig av. Tänk om alla skulle våga göra det man aldrig annars brukar. Kanske skulle allt det som aldrig händer hända.

 - Michaela Forni

16 december, 2014 20:49 | Texter

Det året var liksom vårat på någon sätt.

Få en kyss på nyår vid tolslaget, av någon som jag precis har träffat. Vilket är konstigt då vi har så många gemensamma vänner. Det hela sluta med att jag spendera hela natten tillsammans med honom. Inte visste jag att det var början på någon så stort. Spenderade varje dag tillsammans med honom, varenda lediga sekund vi kunde så var vi tillsammans. Bodde i en liten etta bara några minuters gångväg från honom. Så det blev alltså naturligt att vi alltid var hos mig och helt plötsligt så bodde han där hemma hos mig. Och jag var lyckligare är någonsin, och så fruktansvärt kär.

Det året spendera jag tillsammans med honom. Det är bara han som finns i mina tankar. Så det brukar vara när man är ny kär. Men med honom var det en annan känsla, att det är han jag vill leva mitt liv tillsammans med, han som jag kan offra ganska mycket för. Det året var liksom vårat på någon sätt. Månaderna gå och vi bestämmer oss för att flytta till en gemensam lägenhet, för detta är trots allt min lägenhet där han har flyttat in. Vi vill har något gemensamt, något större, något som är vårat.

Vi hittar en lägenhet och flyttlasset går och det gör även ett par månader. Kanske är det först då jag inser att jag kan inte känner honom så väl som jag trodde att jag gjorde? Förstår att nu är han verkligen sig själv efter ett bra tag tillsammans. Börjar undrar om allt hände lite för snabbt, vilket jag innan har sagt att jag är glad över att allt har gått så snabbt mellan oss. För vi har varit så lyckliga. Eller i alla fall jag. Det gör ont att inse nu att jag kanske inte egentligen känner honom så som jag borde känna honom efter denna tiden. Att vi inte alls kanske vill samma saker som vi har velat innan. Undrar mest hur en person kan förändras så mycket? Och denna gången till negativa, för nu börjar jag tveka på vår framtid tillsammans. 

 

(En text som inte handlar om mig)

29 juli, 2014 23:18 | Texter

Några vardagsanteckningar

24 juni

Bara att få titta på honom gör mig så jävla lycklig

Att få somna och att vakna i hans armar är bland det bästa jag vet

I hans armar känner jag mig tryggare än någonsin 

Att få säga att han är min gör mig så jävla lycklig

 

1 juli

Att ha personer i sin omgivning som gör att man vill vara den bästa versionen av sig själv är guld värt

 

23 juli 

Den värsta känslan är att känna att man behöver någon så mycket mer än vad den personen behöver en själv

Att ibland, för bara några hundradels sekunder känna att man är värdelös

Känna att man egentligen kanske är ganska ensam

 

27 juli

Igår skålade jag barndomsvänner och nyfunna vänner

Vi skålade för hur fin sommaren är och hur fint livet egentligen kan vara

Vi tog någon shot och skrattae bort allt dumt vi gjort tillsammans genom åren

Hur mycket mer kvar vi har livet

Men för mig var det bästa under hela kvällen

Att få träffa honom, slänga mig i hans armar och få en kyss

Och sen att få somna i hans armar

28 juli, 2014 22:16 | Texter

Just one of those days

En sån eftermiddag då jag fick ut och gå och rensa tankarna för att inte börja skrika. Tycker inte om att personer i min omgivning som kan få mig att må så pass dåligt på endast ett par sekunder, som kan få mig att må så dåligt psykiskt. Man behöver omge sig med människor som gör att man vill vara den bästa versionen av sig själv, som gör att man mår bra och som man trivs att vara tillsammans med. Jag sträva efter att endast har sådana personer i min omgivning med det är inte lätt alla gånger, så ska istället försöka lösa det på bästa sätt genom att prata med personen i fråga och se om det kan bli bättre av det. 

Har även åkt på värsta hostan och förkyldning. Så älskade syster kom förbi med hostmedicin och glass, så har endast legat i sängen framför one tree hill hela kvällen. Fick tyvär sjukanmäla mig från jobbet (vilket jag absolut inte tycker om), hoppas att hostan ge med sig så jag kan få sova och jobba imorgon.

+++

Ibland så händer de saker som gör att livet tar oväntade vändningar. Idag hände en sådan sak. Det som gör ondast i mitt hjärta är när jag ser någon av de människor som jag bryr mig mest om ledsna. Det är bland det värsta jag vet och jag vill att alla i min omgivning ska må bra, även fast jag vet att det är svårt många gånger. Efter några timmar har nu äntligen chocken lagt sig och man börja inse vad det är som egentligen har hänt. För mina systrar och mina syskonbarn skulle jag göra allt, och då menar jag verkligen det. För dem ställer jag upp till 120% och jag kommer alltid att finnas vid deras sida. Oavsett vad. 

Glöm inte att ta hand om de personer i er omgivning som ni älskar. Både i bra och dåliga stunder. Man vet aldrig när det är sista gången man kan visa eller säga det-

Sjuttonde april

Inatt på jobbet sa kroppen ifrån. På riktigt. Har varit stressad över småsaker de senaste veckorna och även haft saker att göra och fixa, småsaker egentligen men sådant som är så joobbigt att ta tag i och högen med saker har vara växt. Denna veckan har jag i alla fall lyckats få väldigt mycket gjort men har stressat för att fortfarande hinna med mitt privatliv. Sömnen har även den varit dåligt och har varit så fruktansvärt trött. Sedan ligger ju den där framtidsångesten och gnager lite. Ska jag plugga om jag kommer in eller inte? Vill även så hemskt gärna flytta. Så inatt på jobbet var jag nära att börja gråta flera gånger för jag är så slut i både kropp och huvud. Denna långhelgen kunde inte komma mer lägligt.

En himla massa babbel, men det blir det ibland. 

17 april, 2014 05:36 | Texter

Fjärde april

Har så mycket jag vill skriva men får inte ner allt i ord. Så mycket jag vill få ur mig men det säger bara stopp. Så mycket olika blandade känslor just nu inför framtiden. Denna jävla framtidsångest. Värsta känslan jag vet.  

4 april, 2014 05:37 | Texter

Berg och dalbana

Mitt humör just nu gå upp och ner, precis som en berg och dalbana. Det är så mycket som jag vill göra, upptäcka och se här i världen. Samtidigt som en del av mig vill komma in på universitet och börja plugga för att sedan kunna jobba med det som jag verkligen vill och brinner för. Jag känner på ett sätt att jag redan levt livet och kan börja tänka på framtiden, samtidigt känner jag att det finns så mycket mer. Ena sekunden vill jag det, och den andra sekunden vill jag det andra. Det är så svårt det där, med att bestämma vad man ska göra. För det handlar trots allt om ens egna liv, om ens egna framtid och jag vet egentligen hur jag vill att min framtid ska se ut och samtidigt vill jag njuta av nuet. Känner ibland att jag bara står och stampar på samma ställe, med samma rutiner, samma vanor osv.

Behöver en förändring. Och det nu. Vilket innebär att det faktiskt kommer bli en förändring. Det finns ingen annan än mig själv som kan göra den förändringen i mitt liv därför hänger det helt och hållet på mig själv. Och jag har bestämt mig. Nu ska jag drar mig ut ur min bekvämlighetszon och våga riskera lika mer. Våga chansa.

27 februari, 2014 05:33 | Texter